När tar hatet för andras lag över kärleken för sitt egna?

 
Jag har under hela mitt liv varit sport intresserad och speciellt när det kommer till hockey och fotboll. Ni som verkligen känner mig vet också att jag är en trogen AIK:are, jag har varit det sedan jag var 5-6 år och kommer alltid att vara det. Under de senaste åren har jag inte haft möjlighet att kunna gå på några matcher varken på fotboll eller på hockey då jag har bott i Östersund. Nu när jag har flyttat hem igen kände jag att det var på tiden att jag gick på någon match för att stötta de lag jag hejar på. Min bror är Djurgårdare så det passar sig ganska ypperligt att vi går på en match där AIK och Djurgården möter varandra. Jag och min bror gick iallafall på Stockholmsderbyt den 27 augusti i år. Innan matchen tänkte jag att det skulle bli kul att gå på ett ganska stort sportevent som det ändå är. Stockholmsderby brukar bjuda på mycket publik och bra tryck inne på arenan vilket jag tycker är en häftig upplevelse. 
Jag går på fotbolls och hockeymatcher för att få njuta av att se på sport tillsammans med någon som delar det intresset. Det som förstör denna upplevelse är individer som går på matcherna av helt andra anledningar. Jag försökte boka så neutrala platser som jag kunde men oturligt nog hamna vi framför ett stort AIK gäng. Det sluta med att jag och min bror gick därifrån nedstänkta med öl bara för att människor inte kan respektera att man hejar på olika lag. Under halvtidspausen var det publik som sprang in på planen och gjorde så att de blev förseningar för andra halvlek. Efter matchen var det gator som var avspärrade och det ena laget hänvisades till tunnelbanorna och det andra till pendeltåget för att det inte skulle ske några slagsmål. Oavsett var jag och min bror gick någonstans efter matchen var det alltid någon av oss som inte kände sig helt säker. Eftersom att vi har varit på matcher tidigare och har sett vad som kan hända om fel individ är på fel plats är det inte så kul att gå in i en klunga med motståndarlagets tröjor på sig. Jag har därför full förståelse till att barnfamiljer inte vågar gå på matcher och speciellt derbymatcher. Det jag alltid har undrat över är hur individer tänker när det bara går på dessa matcher för att förstöra och skapa bråk. För vart går gränsen mellan att älska sitt lag över till att hata andras. Sport är både dramatiskt och känslosamt i vissa fall och det kan till och med framföra ilska. När man börjar ta ut ilskan och hatet mot andra då har det gått för långt. 
Det har gått för långt när hatet för andras sportklubbar tar över kärleken för sin egna.
Det har gått för långt när barnfamiljer inte vågar gå på derbymatcher för att det är oroliga över vad som kommer hända och det har verkligen gått för långt när man går från en match nedstänkt av öl. Som jag skrev tidigare går jag på dessa event för att jag är sport intresserad och tycker det är kul med sport. Varje gång jag går bevisar det bara på att det finns en massa hat inom sport och det blir bara motbjudande att gå på dessa event. Är det verkligen så det ska vara??

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.