Min vänstra axel, vad är de som egentligen har hänt?

15 år gammal var jag när min axel hoppade ur led första gången. Det var under en ishockeyträning i Södertälje när vi körde en skottövning. Det var min tur att köra och jag åker fram och laddar på ett slagskott och det är under sista rörelsen i skottet som jag känner att min axel inte sitter där den ska. Det gör så otroligt ont att jag tappar balansen och ramlar ihop på isen. Jag hade tur, en spelare i mitt lag var utbildad sjukgymnast och såg direkt att det var något som inte stod rätt till. Hon åker fram till mig och tar mig till båset för att sedan slita av mig utrustningen och sen var axeln på rätt plats igen. Det tog bara några sekunder och jag hann knappt reagera. När en axeln hoppar ur led (eller vilken led som helst) är det bra om leden kommer tillbaka till rätt plats så snabbt som möjligt innan musklerna börjar krampa. 
Efter den här händelsen började axeln hoppa ur mer regelbundet och tillslut var den ur led ca 1 gång i veckan. De 5-6 första gångerna behövde jag hjälp med att få i den tillbaka men efter de fick jag tillbaka den själv, nästan som på amerikanska filmer där man kan se hur de slår tillbaka axeln mot en vägg, hehe. När de hade gått ca 4-5 månader med att axeln hoppade ur berättade jag för mina föräldrar som genast kontaktade läkare. I nästan ett år vart jag runtskickad bland en massa läkare som bara konstaterade att jag var överrörlig men att det inte gick att göra något åt det. Operation var ”out of the picture” för att jag var alldeles för ung.
Mamma kontaktade därefter ett privat sjukhus i Uppsala som ändå är lanstings anslutet och som är experter på axlar och leder. Vi bokar in en tid där och det första läkaren säger efter han har undersökt mig är: när ska vi boka in operationen? Jag vart helt chockad då jag trodde operation inte var ett alternativ. Bestämde mig för att opereras och det var bara en månads väntetid. Första gången jag opererades var 7 september 2011, samma dag som Stefan Liv gick bort, RIP. Operationen gick bra men efter några år började axeln kännas mer och mer instabil och för ett år sedan bestämde jag mig för att börja om processen för att se om de gick att få en om operation. Efter första operationen sa läkarna till mig att det är bara att sluta att spela ishockey om jag ska ha en chans till en att ha en normal axel.

Opererade axeln andra gången för snart 3 månader sedan och det är 6 månaders rehab på en sådan här operation så jag har en del kvar att göra innan jag är 100% tillbaka. De 4 första veckorna efter operationen var jag tvungen att gå runt med en metella+kudde. Efter 4 veckor fick jag ta bort kudden för att bara ha metellan i 2 veckor till. På sommarens instagram bilder har metellan visat sig tydligt, hehe, check it out. 
Målet är att kunna använda axeln normalt i vardagen för de har jag inte kunnat göra på flera år. Jag har nu börjat kunna sova på axeln vilket jag inte har kunnat göra på 6 år så det känns ändå som att jag är på rätt väg. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.